Undanflykter & självanklagan

Jag älskar ostmackor, hatar nålar, älskar långpromenader, hatar korta tröjor
älskar töntiga vampyrserier, hatar nattbussar, älskar kräftskivor, hatar tåg,
älskar dricka mjölk direkt ur förpackningen, hatar att åka bil, älskar dj-musik,
hatar arbetslöshet, älskar tyska billiga vita viner, hatar Tietzes syndrom,
älskar glass, hatar barn som skriker, älskar stall och hästar, hatar myggbett,
älskar närhet, hatar att duscha på morgonen, älskar choklad, hatar att dammsuga
älskar att somna i soffan, hatar att vakna i soffan, älskar att spela GTA,
hatar korta naglar, älskar vita rosor, hatar shorts, älskar avokado, hatar Science fiction,
älskar att äta nyplockade jordgubbar, hatar hundar som går lösa, älskar Glee-musik,
hatar träningsvärk, älskar bröd, hatar att springa till bussen, älskar regnbågar,
hatar att gå i skogen, älskar att prata, hatar uppsatser, älskar doften av regn

Och mycket mer..

(Den lilla flickan i mig får fjärliar i magen men ändå tårar i ögonen)

Egentligen vill jag bara komma ikapp all sömn jag förlorat senaste tiden
Men när jag väl försöker blunda så faller mardrömmar och ångest inom mig
Försöker verkligen ta tag i mig själv justnu men slutar mest i katastrof och tårar
Har gjort så mycket dumheter senaste tiden som tankarna cirkulerar kring

"I hela mitt liv har jag litat på mig själv
Men nu behöver jag din hjälp
I hela mitt liv har jag försökt att tänka själv
Men jag kommer inte längre utan din hjälp"

♦

(Ångestfylld)

Hatar egentligen den fjortonde februari eftersom jag känner mig mer ensam än någonsin
Men inser jag behöver inte någon vid min sida för jag har mina allra finaste där
Jag är ingen lätt människa att förstå och skapar konflikter och problem varannan dag
Är så otroligt glad för dem som stannat hos mig trots allt det jobbiga och hemska



Men svider så otroligt i hjärtat att veta två av min finaste inte kommer vara kvar länge
Efter sommaren kommer båda vara mil och timmar härifrån och leva vidare någonstans
Och jag kommer vara fast här med usla arbetsuppgifter långt ifrån mina drömmar
För hundrasjutton dagars slut närmar sig med stormsteg och det är skrämmande
Ansökningar, planeringar, redovisningar, möten och tider jagar mig dagligen justnu
Nästa vecka blir det sju lugna dagar med sömn, lite mer sömn och så blir det sömn

Jag är rädd att om fem månader kommer vi vara ett avslutat kapitel
Att ta ut allt i förväg är fel men det har hänt mig så många gånger tidigare
Tyvärr har jag stängt ut alla känslor i tre år men för mig tar det tid att inse
Jag har aldrig vågat släppa in någon men jag fann förtroende hos någon
Ensam är stark är bara skitsnack för vi alla behöver någon vid våran sida

Tyvärr lovade jag mig själv att inte överanalysera och grubbla allt
Men jag vet faktiskt inte vart vi är på väg i det vi kallar livet
För det känns du skulle kunna lika gärna vara på andra sidan jorden
Det gör ont i mig när jag inte vet vad jag ska göra eller vad jag ska säga
Men tyvärr har jag förmodligen gjort mer skada än nytta senaste tiden

(Du var full och jag var full i aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom)

Det är skrämmande vad tiden går fort när jag inser att det är få dagar kvar av januari
Och nu närmar sig klockan midnatt och jag vill mest krypa ner under mitt täcke
Men ville bara säga jag är sjukt stolt över mig själv att jag ger mig själv en chans till allt 
Jag behöver en drastisk förändring och att se världen ur ett helt annat perspektiv

(131 dagar kvar)